Hearts in the air
Jag säga att det som hände i Norge är så grymt tagiskt. Som många andra har jag svårt att inse att det faktiskt hände. Jag tror ingen kan förställa sig hur det var, förutom de överlevande. Läst bloggar där överlevande berättat hur det var. Jag har sett bilder, videor och hört ljudklipp från massakern. Vad som var hemskast vet jag inte, jag vet bara att tårarna rann. Unga människor, lika gamla som jag, dog oskyldigt. Jag har de senaste dagarna funderat mycket på detta, och tänker att det kan hända här också.
Hur tänkte han? VAD tänkte han egentligen när han sprängde en byggnad och gick runt och sköt oskyldiga människor?
En tjej som överlevde berättar i sin blogg att hon såg sin vän ligga med huvudet nedåt i vattnet med en kulhål i pannan. En annan överlevde tack vare att hon spelade död ovanpå ett lik & lät sin telefon ringa. Något man aldrig vill uppleva. Jag tror inte Norge kommer bli detsamma igen, med över 80 döda och de flesta ungdomar. Dödsångest, panik, rädsla, mod, skräck. Orden för vad de som dog kände är många. Det är en tragedi, för Norge, för oss, för världen. Kommer det hända här? Där vi bor? Var? När? Frågorna är många, men vi kan inte stoppa detta elände, vi kan inte. Världen är upp & ner. Jag klarar inte skriva mer om det nu, tårarna trycker, av vilken anledning? Jag blev så jävla arg, rädd, tagen. Vart är vi påväg, det är min fråga..
Var och kollade på Elfsborg - Djurgården i måndags. De höll en tyst minut för de drabbade i Norge. Det var grymt mäktigt när hela Borås Arena, (inklusive de högljuda klackarna) var knäpptysta. Det enda som hördes var en unge gråta lite tyst någonstans. Det var once in a lifetime.
Hör min tragedi i melodi,
Ljusen är tända för dem som har lämnat,
Ni känns i varje hjärtklapp,
men inget är sig likt, för allt är förändrat.
Vi vill alla ha svar, men kommer inga få
Plötsligt är vi där,
Vila i frid ni vackra.
Hur tänkte han? VAD tänkte han egentligen när han sprängde en byggnad och gick runt och sköt oskyldiga människor?
En tjej som överlevde berättar i sin blogg att hon såg sin vän ligga med huvudet nedåt i vattnet med en kulhål i pannan. En annan överlevde tack vare att hon spelade död ovanpå ett lik & lät sin telefon ringa. Något man aldrig vill uppleva. Jag tror inte Norge kommer bli detsamma igen, med över 80 döda och de flesta ungdomar. Dödsångest, panik, rädsla, mod, skräck. Orden för vad de som dog kände är många. Det är en tragedi, för Norge, för oss, för världen. Kommer det hända här? Där vi bor? Var? När? Frågorna är många, men vi kan inte stoppa detta elände, vi kan inte. Världen är upp & ner. Jag klarar inte skriva mer om det nu, tårarna trycker, av vilken anledning? Jag blev så jävla arg, rädd, tagen. Vart är vi påväg, det är min fråga..
Var och kollade på Elfsborg - Djurgården i måndags. De höll en tyst minut för de drabbade i Norge. Det var grymt mäktigt när hela Borås Arena, (inklusive de högljuda klackarna) var knäpptysta. Det enda som hördes var en unge gråta lite tyst någonstans. Det var once in a lifetime.
Hör min tragedi i melodi,
Ljusen är tända för dem som har lämnat,
Ni känns i varje hjärtklapp,
men inget är sig likt, för allt är förändrat.
Vi vill alla ha svar, men kommer inga få
Plötsligt är vi där,
Vila i frid ni vackra.
Ta hand om era nära & kära. Du vet aldrig vad du hade förän du förlorat det.
Take care,
Johanna
Take care,
Johanna
Kommentarer
Postat av: petra ramstedt
otorligt fin header!
Trackback
